Charlotte Lindmark

Ny vecka och jag har tränat på morgonen. Har varit rätt noga med att inte prioritera bort måndagsträningen. Nu sitter jag framför datorn och ska skriva en krönika. Kaffet smakar gott och jag har en idé. Ska bara få till den för i nuläget spretar den åt alla håll. Den behöver stramas upp en aning. Resultatet syns i ”Extra” nästa vecka.

Förövrigt kan jag konstatera att jag lever två år före min egen tidsplan. Jag hade som mål att när jag fyller 40 så ska jag flytta och byta bil, men varför vänta? Bilen kommer imorgon och  flyttlasset går i sommar.  Kanske ska ha 40-års kalaset redan i år också?

Har tränat, skrivit manus, fixat och pratat med människor som hjälper mig med utformning av flyers och logotyp till mitt företagsnamn. Varit administrativt kreativ. Avslutade dagen med att se Northland Basket vinna över Mark. Sonen sover djupt men jag har fortfarande lite väl mycket lyckorus i kroppen för att kunna varva ner.

I torsdags träffade Pessimisten LaGaylia Fraizer på scen. Jag ler fortfarande när jag tänker på mötet som blev galet kul. Dessutom finns det inspelat och kan förhoppningsvis läggas upp på hemsidan längre fram. Nu laddar jag för kommande vecka och funderar på nya projekt som ska genomföras längre fram i år. Kortfilm, ny monolog och ny produkt med Pessimisten. Lusten är stor och det bådar gott!

Det är de små detaljerna som kan ha så stor betydelse. Som att jag hade lite mer energi, tack vare att jag lyssnat och dansat till Madonna just innan jag gick ut till spellokalen, ombytt och redo som Pessimisten. Jag spelade på golvet istället för på en scen vilket gjorde att jag fick fin kontakt med publiken som inte var så många. Spelningen svängde, jag njöt och publiken var med. Föreställningen gjordes i samspel med de övriga i rummet. Så har det alltid varit varenda gång jag spelat i Säivis byagård. Såklart jag vill dig igen och igen och igen.